Det fria valet
Forskning i psykologi visar att mer frihet och valfrihet, inom en noggrant utformad och ordnad struktur, är kopplade till bättre välmående och studieresultat.
Montessoribarn tillåts att ta fler beslut, än barn i traditionella klassrum. De får välja vad de vill arbeta med, hur länga de vill arbeta med det och med vem de ska jobba med. Friheten som finns i Montessorimiljön ger barnet möjlighet att fundera över sina handlingar och bedöma vilka konsekvenser det kommer att få för dem själva och för andra. Att utveckla självständighet och självdisciplin, leder till mer frihet och ökat självförtroende.
"Vår utbildning baseras på barnets fria val"
- Maria Montessori (1942)
För mycket valfrihet är inte bra, vilket är en paradox! Lärarnas uppgift är att begränsa barnets valmöjligheter efter mognad och att se till att eleven når kursplanens mål. Maria Montessori noterade att barnen verkade prestera bättre när de hade valfrihet och kontroll över sin egen inlärning och hon noterade att en miljö som tillät barnet att kunna vara oberoende av den vuxne och omgivningen, gynnade barnets utveckling,
För att kunna styra sin egen inlärning behöver de veta hur mycket tid de har till förfogande; vi måste organisera ett schema, så att det finns obrutna pass där barnet själv kan organisera och planera sina arbeten. De måste få veta hur mycket tid de har att disponera, innan det är samling, eller presentation. En vanlig fråga från 5:or är "Tror du att jag hinner börja med det här, eller ska jag ta ett mindre arbete?".
Montessori införde tydliga gränser för denna frihet som skulle finnas i Montessoriklassrummet. Se Montessoriregler i klassrummet.
"Barnets frihet begränsas av gemensamma intressen och av vad vi generellt kallar ett gott uppförande"
- Maria Montessori (1912)