Gemenskap mellan barnen

0-6 år arbetar de individuellt och 6-12 år vill de samarbeta.

Maria Montessori menade att barn i de flesta fall vill lösa sina egna sociala problem och att vuxna vållar skada genom att alltför tidigt och alltför ofta lägga sig i. Läraren ska hela tiden finnas i närheten och observera, ingripa och stödja om de inte själva kan lösa problemet. Barnet får då stor frihet att utveckla sina sociala relationer till varandra. Det gör att det spontant uppstår en gemenskap mellan barnen.

Lärarens uppgift är att uppmuntra, underlätta och att organisera olika samarbetsprojekt. Exempelvis kan man dela in dem i grupper om fem, där varje elev får en specifik uppgift att arbeta med. Så småningom kan alla som har fått samma uppgift i de olika grupperna träffas, för att berätta för varandra vad de har kommit fram till och sedan gå tillbaka till sin grupp och redovisa. Det man har sett är att sådana samarbetsprojekt förbättrar det sociala klimatet. Att samarbeta två och två är istället effektivt vid t.ex. stavningsträning, multiplikationstabellerna, ...

I motsats till vad som är fallet i vanliga klassrum, interagerar barnen hela tiden med varandra. Eftersom att de inte tävlar med varandra så uppstår spontant en naturlig önskan att hjälpa andra. Det är intressant att se detta fenomen, då åldersskillnaden kan vara ända upp till fyra år i klassrummet.

Vi vet att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Det är därför viktigt att de vuxna är goda förebilder, då vi vet att imiterad inlärning redan sker hos spädbarn.

I klassrummet finns det tre åldersgrupper, 6-9 år och 9-12 år. Det har många klasskamrater och blir inspirerade och får egna idéer av att alla koncentrerat arbetar med olika material. Läraren iordningsställer och strukturerar miljön och fungerar som förbindelselänk till den väl förberedda miljön. Läraren följer barnet och vet vad det arbetar med och följer/stödjer barnets utveckling. För många vuxna i klassrummet gör barnet osjälvständigt.

"Vad är socialt liv om inte att lösa sociala problem, uppföra sig ordentligt och nå mål som kan accepteras av alla?

Det är inte att sitta sida vid sida och lyssna på när någon annan talar"

- Maria Montessori (1949)